....
när du skulle döpas frågade din mamma och pappa om jag ville bli hennes extra syster. jag sa ja självklart!
hon är min finaste flicka och älskar henne supermycket! kommer alltid finnas för dig vännen.
Det känns som att det var nyss som jag och min mamma var sent på kvällen och hälsade på dig och din mamma.
Hon satt och höll dig i sin famn och tittade på dig. Man såg hennes lilla gnister i ögonen, och vi smög in och sa hej. Jag fick känna dina händer och huvud och se på dig. du var det sötaste jag nånsin sett! en som jobbade och hjälpte dig och din mamma där, sa att vi fick lov att gå. Du skulle precis bada... vi tassade ut igen och pratade inte om något annat på vägen hem.
När det gått ett par dagar efter att du fått komma hem till obbola, kunde jag och mamma inte vänta längre, utan åkte ut till er. det var en fin dag, och du sov när vi kom in. Mamman din höll dig och satt i fotöljen. Vi fick stanna och fika och mysa och prata, och jag fick hålla dig. du hade filtar runt dig så du inte skulle frysa. Och dina kinder var silkeslena, händer och fötter likaså. så väldigt söt!
varm och gosig liten bebis! jag hade skrivit ett kort till dig med hästar på, som du troligen får läsa senare när du blivit större. Hoppas du tänker samma som raderna som står på kortet...
Efter den dagen har jag hälsat på dig så ofta jag bara kan. Ibland blir det ett par dagar på några veckor, och ibland flera dagar i veckan! Alltid glad och skrattfull tjej kan jag lova! Jag känner mig som att jag bor där ibland, hennes riktiga syster. Du följer mig vart jag än går, och har nyss lärt dig mitt namn och säger det hela tiden. Även om jag inte är där, så ropar du på mig (mamma och pappa har skvallrat). Jag finns för dig och kommer alltid att göra. Så många fina minnen och det ska allt bli fler. Älskar dig, ponniibebis!
tokiga, galna, sötungen...
btw...imorgon får jag en till dag med dig och Jenny!:)