fotoavlina

mitt inlägg kom in(y)
Jag fick lov att skriva på HTML när jag skulle skriva inlägget, men aja, det funkar ju tydligen det med;)  sen tänkte jag skriva i min status på fb, men kollade bara snabbt sen orkade jag inte merx)
allmänt dryg dag, och.. ah, bara onitressant, och saker som inte värda att skriva..
OJ, märkte just att det är KOLSVART på mitt rum? för en halvtimma sen var det ju för helvete sol och ljust? Trodde jag hade dragit ner persiennerna och tänkte dra upp dom, men märkte nu att dom redan var uppe:]  Kyla, mörker, ett vitt täcke som man slänger på ett par månader. Värt?
Nja... men asså, egentligen, MYSIGASTE årestiden på hela året? Kommer nog bli en del sn



... kom just på en sak... det har snart gått ett år sedan dom där minnena fastnade i huvudet på mig. Trodde jag hittat vännerna för livet.. sjukt kul hade vi, men fortsätter det? Jag vet inte.
Jag har frågat många gånger, men får alltid svaret "kanske det". Ingen fråga tillbaka heller. Bara bryr ni er om henne, jag förstår inte. Räcker jag inte till? Varför kan vi inte fortsätta vara tillsammans? Vi var liksom ett gäng ett tag. Tills den förbannade skolan började. Trodde jag skulle få se och träffa er båda varje dag, men antingen bytte någon inte, eller så handlar det om att vara intresserad att få kompisar. En av er verkar inte det direkt? Det räcker med ett "Hej", eller åtminstonde svara när jag säger Hej till dig.
Ni fattar fan inte, eller hur? Ni betydde (L) för mig, kompisar är det finaste man kan få! Jag vill att ni ska fatta. Varje gång var det skratt och allt vi gjorde finns inom mig fortfarande. Jag, hon och ni.
Snöbollskrig, kvällsmys, stan. Ja, det blev kort, men varje gång var ändå lång och härlig.
Första gången jag såg en av er, och båda stod runt mig och hindrade mig från att springa iväg, som  var av ren nervositet och lycka. Jag minns var och tankarna som snurrade runt i huvudet på mig. Hon var lika som jag, men en aning omöjligare, men jag vet att vi hade roligt. Den kvällen vi hade sett film och klockan var ungefär tolv/halv ett på natten och ni skulle cykla hem till er, var sista gången jag fick se er... Du ljög. Du sa: "Vi ses imorrn!". Hon och jag sa efter att ni farit: "Sa dom vi ses imorgon???" Och vi bara log och blev glada liksom.

Jag verkar vara den enda som fattar, eller hur?